En dag på SöS

Klockan 9.45 infann jag+min mamma oss på Södersjukhuset.

Där fick vi vänta i över en timma på magnetröntgen. Vi satt och tittade på finsk barntv, samt något program för döva. Jag har upplevt roligare tillfällen i mina dagar.

Efter vad som kändes som en evighet, fick jag och mamma komma in i ett rum, där jag fick fylla i ett frågepapper. Sedan fick jag gå in i en provhytt och byta om till en bländande vacker vit klänning. Jag kände mig cool. Särskilt eftersom jag behövde hjälp med att gå och sätta mig ner m.m. Det var väldigt viktigt att jag inte hade på/i mig någonting av metall, då magneten i själva röntgenapparaten var 400 gånger så stark som jordens dragningskraft. Då är det kanske inte så roligt att ha halsbandet på. När jag hade tagit av mig alla armband och hårsnoddar så såg jag ut som en Lucia, tyckte de, haha.

Sedan spändes jag fast och skjutsades in i denna helt normala apparat för att ta lite bilder på mitt stackars knä. Där låt jag i cirka en halvtimma, helt stilla med hörselskydd.