I'M IN ENGLAND!

Nu sitter jag har i England och ar lycklig och matt. Tyvarr sa ar detta ett engelskt tangentbord, dvs inga svenska vokaler. Menmen, ni far ju se det som en skojig lek att lista ut vad det star!

Flygresan gick bra, trots forsenat flyg och missad flygbuss. Men vi hade san tur, nar vi stod och vantade i incheckningen, fick en kvinna som jobbade dar syn pa mig och min krycka och sade:
-Nejmen oj, ni ska inte behova koa! Sa hon checkade in oss och vi fick ga fora kon. Mmmm...
Sedan fick jag och Jossan vipplatser! Jag ar VIK (Very Important Krympling), sa det var jatteskont.

Idag sa har vi umgatts med massa mysiga slaktingar. Vi har varit i Milton Keneyes och atit hemmagjord fish and chips. The taste of true love. Det ar jattevarmt har (jamfort med Sverige) och soligt ibland! Det regnar ingenting, det ni!

Och vet ni? Snart ar det jul och jag ar lycklig.

Haha, nu laser jag vad jag har skrivit, det ser ju helt sjukt ut! Som norska eller nat, haha.

Fina bilder kommer sedan. Karlek!

Look behind you! It's christmas!

Ett blogginlägg! Det ni! 

Ja jag vet, jag suger verkligen på att blogga. Men jag vill liksom inte skriva ett tråkigt blgginlägg, så då låter jag det hellre gå ett tag tills det händer nåt:) Eller så har jag helt enkelt inte tid. Suck.

Men nu idag har det hänt saker, haha! För det första så ÄR JAG NUMERA EN FRI KVINNA SOM INTE GÅR I SKOLAN!!! ...Fram till den 8:e Januari. Men det är iallafall otroligt skönt! Blev nöjd med mina betyg också så det känns toppen. Efter en fin, trevlig, mysig och alltdetdär skolavslutning så träffade jag Sara i gamla stan! Vi hade hur kul och mysigt som helst och gick runt på julmarknad och fikade. Vi pratade en del med självaste Tomtefar, jag var ju tvungen att upplysa honom att vi skulle fira jul i England så att han inte skulle åka till fel hus! Jag såg till att han hade koll på vad jag önskade mig också. Så nu kan jag vara lugn. Skön kille det där.

Vi passade även på att fota oss med diverse tomtar som fanns i gamla stan. Tack Sara, för idag:)

Sedan, kl 5 bar det av till slussen där jag träffade min trogne kamrat och kompanjon Nalle och vi åkte hem till mig och bakade m.m. Mina pepparkakor är något alldeles speciellt, skall ni veta.

Imorgon åker jag+packet till E N G L A N D och lever livet som livet levas ska. I England med mysig släkt. 

Jul, Jul, Strålande jul. Kärlek till er, ärade bloggläsare.

HALELUJA, det är HELG!

Fredag. Fredag! Det är äntligen Fredag! Så.Galet.Skönt.

Efter skolan så var jag och mamma på stan (jag tog massa gratistidningar och slog personliga rekordet i MINST antal "people"tidningar som åkte ner i väskan! OBS gratis OBS! Jag älskar att göra kollage av dom, så jag brukar ta många, men idag blev det endast tre. 

Senare på kvällen så var jag+megagoa tjejgänget hemma hos Anna och Phil och gjorde julgodis. Det var så sjukt härligt att träffa och prata med alla, som lördagsgodis för själen! Jag älskar dom allihopa. Och knäck:)

Nu ska jag sova och njuta av HELGEN imorgon! I tio minuter det vill säga. Sedan blir det föredragsskrivning och låtrep. Menmen! Tack för att ni lyssnade, TREVLIG HELG!

Over and out

Hujeda mig

God afton, käraste ni.

Jag skulle vilja påstå att min skoldag gått bra, så det känns skönt! Räknar ner till jullovet, ska bli obeskrivligt skönt! Ska bli så skönt med sista skolveckan också. Bara filmmys.

Just det, idag skulle jag ju till sjukgymnastiken!

Jag åkte från skolan en timma innan jag skulle vara där, för säkerhets skull. Jag hade ju aldrig varit där förut...

Jag åkte lite fel (hehe) och kom till Medborgarplatsen 10 minuter innan jag skulle vara där. Jag gick upp på gatan (ICK, vad kallt det var!!!!) och grävde i väskan och fickorna efter LAPPEN där adressen och koden till sjukgymnasten. Men.. Den var konstigt nog inte där! Jag letade igenom väskan och jackan femtionitton gånger, men NEPP:O Ingen lapp! Paniken kom krypande. Eller rättare sagt, den dansade salsa i mitt huvud! 

Jag hade verkligen ingen aning om vart jag skulle. Och jag märkte hur tiden rann ut. Och eftersom jag inte hade någon mobil så kunde jag ju inte ringa nån. 

Paniken hade då bjudit in alla sina små panikkompisar och hade ett megaparty i mitt huvud.

Helt plötsligt så bara får jag en tanke att gå och fråga om vägen inne på en skoaffär. Jag gick in, men det var ingen där. Jag gick ut igen och frös och var arg. Det skulle säkert ta aslång tid att få en ny tid hos sjukgymnastikgrejen ju! ONÖDIGT!

Då fick jag för mig att jag skulle gå in i skoaffären igen. Lite knäppt, men det gjorde jag. Det stod en snubbe och pratade med några kunder, men vände sig direkt till mig och frågade vad jag sökte. Jag frågade om han inte visste om någon sjukgymnast i närheten (nervöst skrattade). Det visste han och han visade vägen. VAD VAR ODDSEN?!?! Sen när jag kommit till porten kommer jag på att jag inte har koden, men precis då kommer en tjej ut från byggnaden och jag kommer in.

TACK JESUS

Jag kom exakt en minut försent. Helt otroligt. Trodde jag hade missat tiden helt. Jag fick träffa supersnälla Bosse som kollade på mitt knä, ställde frågor, svarade på mina frågor och visade mig några bra övningar. Jag ska dit nästa vecka igen.

En av mina lårmuskler på vänster ben har typ slutat att fungera eftersom den inte varit i funktion på två veckor. När jag vill lyfta på benet så lyder den knappt. Lite läskigt. Men jag ska träna upp den. Och "snart" så kan jag dansa och skutta igen!

Over and out, PUSS 

Long time, no seen

God afton, min gigantiska bunt med bloggläsare!

Jag är trött. Det är grymt mycket skola och sånt. Det tär alltså. Imorgon ska jag hålla ett föredrag på svenskan och ett på franskan. Ick.

Imorgon ska jag också gå på sjukgymnastik för första gången. Det ligger någonstans på Götgatan och min sjukgymnastikgubbe heter visst Bosse. Spännande!

På tal om morotsmarmelad, har ni märkt att det är jul snart? Det är det.

Puss och godnatt, over and out

"en dag på SöS" del 2

Oj, tänkte inte på att detta inlägget kom före det andra...! Läs inlägget innan detta först och läs det här sen, haha!

När det var klart så var det dags att bokstavligt talat rulla vidare. Hade fått låna en rullstol, det var obeskrivligt skönt att slippa hoppa runt på kryckskitarna och istället bli omkringskjutsad. Nu bar det av till dagkirurgin. Vi var inte säkra på om jag skulle opereras då eller inte.

Där fick vi såklart också vänta hur länge som helst. Tack Jesus för iPod och mobilspel! Efter massa väntan så kom farbror doktorn ut och sade att han skulle träffa mig om en halvtimma, han skulle bara titta på bilderna först. Så jag och mamma passade på att äta lunch med pappa och Jossan, på ett supermysigt café brevid SöS. De har jättegod ceasarsallad, om ni skulle råka få knäskålen ur led, åka till sjukan och inte veta var ni ska äta lunch!

Sen rullade vi upp till dagkirurgin och fick prata med doktorn. Han hade inte hittat någon benflisa eller liknande i nån led, så det va ju bra. Men det hela var mycket allvarligare än varken jag eller någon i familjen hade anat. Jag kommer att börja gå på sjukgymnastik för att träna upp lårmuskeln. Jag ska på ett återbesök om ungefär två månader, då kommer jag antagligen opereras också. Yep, life's no picnic. *suck*

Doktorn förklarade att om knäskålen hoppar ur led igen så ska man hålla benet rakt och hålla handen på knät så hoppar den på plats igen. Precis som pappa gjort. Jag bara ryste, jag vill aldrig vara med om något liknande igen, det var verkligen hemskt.

Japp, nu vet ni vad som har hänt och lite hur jag mår. Kärlek till er alla!

Over and out

En dag på SöS

Klockan 9.45 infann jag+min mamma oss på Södersjukhuset.

Där fick vi vänta i över en timma på magnetröntgen. Vi satt och tittade på finsk barntv, samt något program för döva. Jag har upplevt roligare tillfällen i mina dagar.

Efter vad som kändes som en evighet, fick jag och mamma komma in i ett rum, där jag fick fylla i ett frågepapper. Sedan fick jag gå in i en provhytt och byta om till en bländande vacker vit klänning. Jag kände mig cool. Särskilt eftersom jag behövde hjälp med att gå och sätta mig ner m.m. Det var väldigt viktigt att jag inte hade på/i mig någonting av metall, då magneten i själva röntgenapparaten var 400 gånger så stark som jordens dragningskraft. Då är det kanske inte så roligt att ha halsbandet på. När jag hade tagit av mig alla armband och hårsnoddar så såg jag ut som en Lucia, tyckte de, haha.

Sedan spändes jag fast och skjutsades in i denna helt normala apparat för att ta lite bilder på mitt stackars knä. Där låt jag i cirka en halvtimma, helt stilla med hörselskydd. 

OJ!

Julias dag:

ca 07.30: Julia drömmer att pappa väcker henne iklädd en tantklänning(Han hade väckt henne, dock utan klänning). Julia går upp, kan inte riktigt bestämma sig för vad hon ska ha på sig, går för att kolla i sin moders garderob.

ca 07:45: Julia snor en svart klänning från sin mammas garderob och ska därefter gå in till badrummet.

Men Julia trampar snett... Och hennes knäskål hoppas ur led. Julia faller ihop i sotet framför öppna spisen och gallskriker. Det gör nämligen hysteriskt, fruktansvärt, galet ont. Hon känner att knäskålen sitter helt snett och skriker: DEN ÄR UR LEEED, GAAAAH!!!

Julias underbara superpappa reagerar blixtsnabbt, han hoppar ur sängen, rätar ut Julias ben och trycker knäskålen på plats igen. Själva tillbakatryckningen av knäskålen gjorde inte ont ens. Men Julia har fortfarande otroligt ont och är i chocktillstånd. Det är familjen också. Alla hyllar pappa, dagens hjälte.

Eh.. En liten stund senare?: Julias mamma ringer till farbror doktorn för att kolla ifall Julia behöver åka dit och kolla knät? Det behövde hon. Pappa åker med Julia till Astrid Lindgrens barnsjukhus, som doktorn sagt att de ska.

GAH, jag kommer inte ihåg tiderna!!!: Pappa och Julia, som hoppar på ett ben, får prata med en sjuksyster och förklarar allt blablablablablablaala, de får en tid till en träff med en annan doktor...

Okej, det här är lite pinsamt, kommer inte riktigt ihåg allt, men jag har iallafall väntat massa på olika doktorer, linkat runt på kryckor i hela sjukhuset, fått en gasbinda, röntgat knät, haft väldigt ont, varit hungrig, väntat mycket, lyssnat på iPod och varit väldigt rastlös och frustrerad över att jag knappt kan röra mig.

Imorgon ska jag till SöS. Känns tryggt eftersom mamma hittar där, fast jag är ändå lite rädd för SöS. Jaja, det går säkert bra. Är lite rädd för att jag ska halka med kryckorna på någon isfläck, bara, haha!

Tack för att ni läste, nu vet ni vad som har hänt och hur jag mår. Jag hoppas att ni alla har haft en bättre Onsdag än jag har haft. 

Over and out.

Detta, kära publik, är mitt liv

ÄNTLIGEN så har jag börjat komma igång med att blogga! Bered er på en spännande resa genom en värld av musik, konst, mode, nöje, fika.. Ja det mesta utom möjligen hunddressyr. Enjoy!

Är det meningen att man ska berätta om sin dag? 

Efter en onaturligt lång skoldag som innehållit matte, fysik m.m. så var det gött att hänga med Axel på Götgatan. Förutom att fika på Waynes så hann vi även med att spela lite gitarr på Hellstone och att snacka med det supertrevliga affärsbiträdet på t-shirtstore. Loverly!

Imorgon ska jag och pappa se detektivbyrån (www.myspace.com/detektivbyran) på debaser slussen! Superpepp!

Good night, America