"en dag på SöS" del 2

Oj, tänkte inte på att detta inlägget kom före det andra...! Läs inlägget innan detta först och läs det här sen, haha!

När det var klart så var det dags att bokstavligt talat rulla vidare. Hade fått låna en rullstol, det var obeskrivligt skönt att slippa hoppa runt på kryckskitarna och istället bli omkringskjutsad. Nu bar det av till dagkirurgin. Vi var inte säkra på om jag skulle opereras då eller inte.

Där fick vi såklart också vänta hur länge som helst. Tack Jesus för iPod och mobilspel! Efter massa väntan så kom farbror doktorn ut och sade att han skulle träffa mig om en halvtimma, han skulle bara titta på bilderna först. Så jag och mamma passade på att äta lunch med pappa och Jossan, på ett supermysigt café brevid SöS. De har jättegod ceasarsallad, om ni skulle råka få knäskålen ur led, åka till sjukan och inte veta var ni ska äta lunch!

Sen rullade vi upp till dagkirurgin och fick prata med doktorn. Han hade inte hittat någon benflisa eller liknande i nån led, så det va ju bra. Men det hela var mycket allvarligare än varken jag eller någon i familjen hade anat. Jag kommer att börja gå på sjukgymnastik för att träna upp lårmuskeln. Jag ska på ett återbesök om ungefär två månader, då kommer jag antagligen opereras också. Yep, life's no picnic. *suck*

Doktorn förklarade att om knäskålen hoppar ur led igen så ska man hålla benet rakt och hålla handen på knät så hoppar den på plats igen. Precis som pappa gjort. Jag bara ryste, jag vill aldrig vara med om något liknande igen, det var verkligen hemskt.

Japp, nu vet ni vad som har hänt och lite hur jag mår. Kärlek till er alla!

Over and out

En dag på SöS

Klockan 9.45 infann jag+min mamma oss på Södersjukhuset.

Där fick vi vänta i över en timma på magnetröntgen. Vi satt och tittade på finsk barntv, samt något program för döva. Jag har upplevt roligare tillfällen i mina dagar.

Efter vad som kändes som en evighet, fick jag och mamma komma in i ett rum, där jag fick fylla i ett frågepapper. Sedan fick jag gå in i en provhytt och byta om till en bländande vacker vit klänning. Jag kände mig cool. Särskilt eftersom jag behövde hjälp med att gå och sätta mig ner m.m. Det var väldigt viktigt att jag inte hade på/i mig någonting av metall, då magneten i själva röntgenapparaten var 400 gånger så stark som jordens dragningskraft. Då är det kanske inte så roligt att ha halsbandet på. När jag hade tagit av mig alla armband och hårsnoddar så såg jag ut som en Lucia, tyckte de, haha.

Sedan spändes jag fast och skjutsades in i denna helt normala apparat för att ta lite bilder på mitt stackars knä. Där låt jag i cirka en halvtimma, helt stilla med hörselskydd. 

OJ!

Julias dag:

ca 07.30: Julia drömmer att pappa väcker henne iklädd en tantklänning(Han hade väckt henne, dock utan klänning). Julia går upp, kan inte riktigt bestämma sig för vad hon ska ha på sig, går för att kolla i sin moders garderob.

ca 07:45: Julia snor en svart klänning från sin mammas garderob och ska därefter gå in till badrummet.

Men Julia trampar snett... Och hennes knäskål hoppas ur led. Julia faller ihop i sotet framför öppna spisen och gallskriker. Det gör nämligen hysteriskt, fruktansvärt, galet ont. Hon känner att knäskålen sitter helt snett och skriker: DEN ÄR UR LEEED, GAAAAH!!!

Julias underbara superpappa reagerar blixtsnabbt, han hoppar ur sängen, rätar ut Julias ben och trycker knäskålen på plats igen. Själva tillbakatryckningen av knäskålen gjorde inte ont ens. Men Julia har fortfarande otroligt ont och är i chocktillstånd. Det är familjen också. Alla hyllar pappa, dagens hjälte.

Eh.. En liten stund senare?: Julias mamma ringer till farbror doktorn för att kolla ifall Julia behöver åka dit och kolla knät? Det behövde hon. Pappa åker med Julia till Astrid Lindgrens barnsjukhus, som doktorn sagt att de ska.

GAH, jag kommer inte ihåg tiderna!!!: Pappa och Julia, som hoppar på ett ben, får prata med en sjuksyster och förklarar allt blablablablablablaala, de får en tid till en träff med en annan doktor...

Okej, det här är lite pinsamt, kommer inte riktigt ihåg allt, men jag har iallafall väntat massa på olika doktorer, linkat runt på kryckor i hela sjukhuset, fått en gasbinda, röntgat knät, haft väldigt ont, varit hungrig, väntat mycket, lyssnat på iPod och varit väldigt rastlös och frustrerad över att jag knappt kan röra mig.

Imorgon ska jag till SöS. Känns tryggt eftersom mamma hittar där, fast jag är ändå lite rädd för SöS. Jaja, det går säkert bra. Är lite rädd för att jag ska halka med kryckorna på någon isfläck, bara, haha!

Tack för att ni läste, nu vet ni vad som har hänt och hur jag mår. Jag hoppas att ni alla har haft en bättre Onsdag än jag har haft. 

Over and out.

Detta, kära publik, är mitt liv

ÄNTLIGEN så har jag börjat komma igång med att blogga! Bered er på en spännande resa genom en värld av musik, konst, mode, nöje, fika.. Ja det mesta utom möjligen hunddressyr. Enjoy!

Är det meningen att man ska berätta om sin dag? 

Efter en onaturligt lång skoldag som innehållit matte, fysik m.m. så var det gött att hänga med Axel på Götgatan. Förutom att fika på Waynes så hann vi även med att spela lite gitarr på Hellstone och att snacka med det supertrevliga affärsbiträdet på t-shirtstore. Loverly!

Imorgon ska jag och pappa se detektivbyrån (www.myspace.com/detektivbyran) på debaser slussen! Superpepp!

Good night, America