När det var klart så var det dags att bokstavligt talat rulla vidare. Hade fått låna en rullstol, det var obeskrivligt skönt att slippa hoppa runt på kryckskitarna och istället bli omkringskjutsad. Nu bar det av till dagkirurgin. Vi var inte säkra på om jag skulle opereras då eller inte.
Där fick vi såklart också vänta hur länge som helst. Tack Jesus för iPod och mobilspel! Efter massa väntan så kom farbror doktorn ut och sade att han skulle träffa mig om en halvtimma, han skulle bara titta på bilderna först. Så jag och mamma passade på att äta lunch med pappa och Jossan, på ett supermysigt café brevid SöS. De har jättegod ceasarsallad, om ni skulle råka få knäskålen ur led, åka till sjukan och inte veta var ni ska äta lunch!
Sen rullade vi upp till dagkirurgin och fick prata med doktorn. Han hade inte hittat någon benflisa eller liknande i nån led, så det va ju bra. Men det hela var mycket allvarligare än varken jag eller någon i familjen hade anat. Jag kommer att börja gå på sjukgymnastik för att träna upp lårmuskeln. Jag ska på ett återbesök om ungefär två månader, då kommer jag antagligen opereras också. Yep, life's no picnic. *suck*
Doktorn förklarade att om knäskålen hoppar ur led igen så ska man hålla benet rakt och hålla handen på knät så hoppar den på plats igen. Precis som pappa gjort. Jag bara ryste, jag vill aldrig vara med om något liknande igen, det var verkligen hemskt.
Japp, nu vet ni vad som har hänt och lite hur jag mår. Kärlek till er alla!
Over and out
vad hemskt, om jag bott i stockholm hade jag varit din personliga rullstolschaufför tills dess att du kan gå igen. krya på dig <3
SvaraRaderaMen oj, hjälp! Julia =/ Krya på dig!! Tänker på dig!! <3
SvaraRadera