Drömmar är min verklighet

Någon som såg mig på tv igår? Jag kom med ett par gånger iallafall :)

Jag och mamma var på popcirkus. Vi var där skittidigt och väntade och väntade. (Vi fick en skymt av Noel från Oasis, det ni)

Sedan ställde vi oss i mitten, längst fram vid scenen. 

Det började dra ihop sig, det var massa folk, snart skulle det börja!

För er som inte visste det, så skulle Markus Krunegård spela den kvällen, därav min närvaro:)

En töntig men käck studiokille skuttade upp på scenen och förklarade att vi skulle vara i sändning om tio minuter. Markus skulle inleda programmet med "jag är en vampyr". Han skulle börja spela ute på medborgarplatsen med en ackustisk gitarr och gå in, samtidigt som han spelade, hela vägen upp till scenen, där han skulle byta gitarr och backas upp av sitt band.

Bandet stod och stämde instrumenten. Markus stod utanför och värmde upp. Alla var redo.

Den käcka, töntiga studiokillen förklarade att vi snart skulle vara i sändning. Han tyckte att publiken var lite stillsam och tråkig. Jag tjoade lite extra. Han tyckte att vi skulle köra nån tävling eller nåt för att pigga upp stämningen. Han undrade om nån kan sjunga nåt?

-Jag! säger jag och räckte upp handen. 

Några vakter visade mig vägen upp för den branta trappan bakom scenen och upp. Upp på stora scenen på Debaser medis. Hur många bra artister har inte stått där? Det var fullt med folk. Jag hälsade på bandet.

Jag var väldigt lycklig.

En annan kille ville också vara med och kom också upp på scenen (mummel).

Den töntkäcka studiokillen frågade vem jag är där för att se, jag svarade att jag var där för att se Markus.

-Jamen då kan väl du sjunga en av hans låtar? föreslog han. Jag frågade vilken och han tyckte att jag ska sjunga "jag är en vampyr", eftersom publiken snart skulle få höra den. Jag var lycklig. Fattar ni vad som händer?

Jag frågade synthisten om han kunde ge mig en ton på pianot? Han började spela introt. Eftersom man har sjungit låten en eller två gånger förr så visste jag vilken tonart och allt detdär. Jag började dansa, publiken började klappa i takt och BANDET HÄNGDE PÅ OCH BÖRJADE SPELA!

Så. Jag körde mina coolaste scenmoves (Yääää) och började sjunga! JAG VAR VÄLDIGT LYCKLIG, FÖRSTÅR NI.

Det var en cool upplevelse att sjunga låten som man hade sjungit och lyssnat på så många gånger förr. Känslan av att kunna alla tonerna och takten precis. Jag var lycklig.

Ja. Jag körde "jag är en vampyr" för ett fullsatt Debaser medis med Markus Krunegårds kompband. Och ni kan inte ana inte hur kul det var!

När jag hade kommit till det första "hela väärlden är så underbaar", så kom den käcke töntkillen fram och sade att vi tyvärr var tvungen att avbryta för att vi skulle komma i sändning när som helst. Jag fick 3 skivor som tack för framträdandet och massor med applåder! Jag tackade bandet så jättemycket. Basisten sade att jag var jättebra. Jag var lycklig.

Jag fick komplimanger när jag kom ner från scenen. Det var en grym upplevelse.

Sedan så kom Markus in. Han hade så snygga kläder så mina tår blev gröna och ramlade av.

Jag dansade och sjöng med som så många gånger förut, alltid lika bra. Han var jätteduktig.

När han slutat spela så pratade basisten med honom och Markus vände sig om, gjorde tummen upp mot mig och log. 

 Pratade inte så mycket med honom, bara en kortis när han var ur bild och jag bad honom kolla in i kameran när jag fotade honom. Han posade lite tufft sådär. Ska se honom igen på Söndag på cirkus:)

Finns mycket mer att berätta, men jag fick med det viktigaste. Vilket minne:)

Reprisen på programmet går imorgon, Fredag typ halv tolv på 2:an. Det är ju inte med när jag sjunger, men jag är med och dansar och tjoar iallafall :)

Det var en bra kväll, heh. :D

Tack för att ni lyssnade, tack för att ni finns!

OVER AND OOOOOUT, puss